i vår värld där material å teknik å saker spelar en viktig roll så bör man kanske sätta sej ner å fundera på vad som är viktigt egentligen i livet...........
häromdagen så rycktes en jättefin tjej bort från livet bara 16 år gammal....... var finns rättvisan i de kan man undra? de finns naturligtvis ingen alls...... de svider ganska mycket å lite extra eftersom hon bor i vår by å har gått i skola med min ralle i en massa år, hennes bror har gått i skola å dagis med snäckan sedan dom sprang i blöjor å ja har klippt mej en massa gånger hos hennes mamma så visst svider de extra när de e ngn man "känner"........ när jocke läste i tidningen så sa han att hon var 16 år å ja sa fy vad hemskt lika gammal som ralle.... å ja tänkte stilla, måtte vi inte veta vem det är.......... det blir liksom enklare då..... på något sjukt vis..... men ändå så är det ju ett barn till ngn annan, ett barnbarn, en bästis eller vän till nåon annan som känner lika som vi gör nu.....
man stannar som upp på å tänker till.... man blir som varse på någevis att det kan gå fortare än man blinkar så rycks ngn bort..... man tar varandra för given å tror att dom alltid kommer att finnas kvar och för dom flesta är de ju tack å lov så me..... men..... fortfarande så finns risken att någon försvinner å man ska nog ta vara på varandra mer å bättre...... man vet aldrig när de e sista gången....... skit i petitesser å lev som om varje dag vore den sista... somna aldrig osams å lämna inte varandra på morronen, eller när ni nu åker hemifrån, osams, lämna inte varandra med ett elakt ord eller en elak kommentar....... de kan vara de sista man säger till varandra.... you never know..... å de e väl tur de.
kramas!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar